Dr. Michelle

Jag fick ett OK från min mamma att ta bort bandaget idag, och var väldigt uttråkad, så körde på! Dom första tre små var enkla och inte så smärtsamma, men den sista som gick längs snittet kändes som en extra hud och jag blev helt snurrig. På sjukhuset så hade jag sårskorpor i hela ansiktet från när dom drog bort tejp efter operationen, så var lite rädd över det haha. Kan också ha något att göra med att jag fick ett bevis på att någon snittat upp hela mig när jag såg ärret… Men nu är dom av och det gör ont på ett annat sätt när jag ligger ner, ärret är väldigt känsligt.

Annars så händer det inte överdrivet mycket här borta. Jonathan sover över ibland då han har tid och vi börjar planera då jag ska hem. Så jobbigt att vara utan min älskling, men som tur är så har jag det här charmtrollet som håller mig sällskap!

IMG_0779

OPERATION

Jag opererade mig den 14 januari för min skolios, krokig ryggrad. Stor operation men väldigt rutin! Har vetat om att jag behövt göra den sen jag var 18 år, hade lite ont i ryggen och bokade läkartid. Väl där så säger läkaren att jag måste steloperera ryggraden, en riktig chock! Han tyckte att jag verkade kry nog att vänta i några år, så nu vid 21 års ålder blev det av. Tråkigt att minus väntetiden på 10 månader så hade jag fått vänta några år innan det också. Men är så sjukt överlycklig att det är gjort nu, så det spelar ingen roll!

FÖRE

IMG_0763

Ja, jag hade väldigt ont! Kände mig också väldigt malplacerad i min egna kropp, riktigt psykiskt påfrestade.

EFTER

IMG_0706

23 skruvar och två stag senare så är min rygg betydligt rakare och även SUPERSTEL. 14 kotor blev steloperade, TH2 till L4 tror jag läkaren sa!

IMG_0725

IMG_0761

Vaknade vid åttatiden på kvällen, blev sövd 12 timmar tidigare, visste knappt vad som var upp och vad som var ner. Sjukt märklig känsla, men riktig glad då jag fick höra att operationen gått bra! Var ju extremt nerdrogad, så det var en väldigt underlig natt sen, drömmarna var verklighet och vice versa, usch!!! Morgonen efter då dom tagit en röntgen så visade det sig att min vänstra lunga kollapsat under operationen, så dom rullade vidare mig till operationssalen igen… Dom ville inte söva mig igen, så fick lokalbedövning, men man känner ju ändå?? Men det gör inte ont??? Superkonstigt. Var iallafall livrädd under hela tiden, kände hur dom grävde bland revbenen. Snabbt gick det, och en slang gick raka vägen in i lungan som skulle fixa den.

På bilden så ser ni mitt försök till att stå, himla jobbigt/svårt, och mamma tog kort. Ryggmusklerna har inte riktigt hunnit med ommöbleringen, så är fortfarande lite ojämn över ryggen. Och man kan se mina “trosor” som var ärligt fallskärmsstora. Ska inte ljuga, det var tungt att vara på sjukhuset och lära mig göra allt jag kunde som rinnande vatten innan.

IMG_0726

Men det hjälpte med att få besök från snälla vänner ❤

IMG_0764
Nu så bor jag hos min pappa, styvmamma och lillebror, dom tar riktigt bra hand om mig. Jag går på promenad på gården med skidstavar ibland.

IMG_0730
Umgås med Charlie.

IMG_0757

IMG_0758

Fick besök av snälla vänner igen, så uppskattat!

IMG_0762
Min arm har inte riktigt återhämtat sig från allt dom sprutade in där.

IMG_0755
Var på vårdcentralen igår för att ta blodprov och lägga om bandaget, då bjöd pappa på lunch efteråt. Supergott.

Så måste jag bara säga att jag hade otroligt bra vårdpersonal som tog hand om mig! Även kirurgen och narkosläkaren och praktiskt taget varje människa jag träffade! Kände mig så himla trygg och det tog emot att åka hem. Sen att min mamma jobbade där och även tog hand om mig var ju rätt så bekvämt haha. Men jag fick ett sånt bra bemötande av nästan alla, så jävla bra! Så om nån ska in på ortopedens vårdavdelning på Norrlands Universitetssjukhus så kan ni känna er i säkra händer.